Det blev en promenad ute i det vackra, men kallblåsiga vädret idag. Jag klädde på mig för lite kläder som vanligt. Jag tror att det är sommarvarmt ute så fort solen kikar fram, men så visar det sig snabbt att så är det inte.

Elias fick leka i några lekparker vi passerade tills jag höll på att förfrysa. Då tog vi oss snabbt hem till min mamma och pappa för att rädda mitt dunkande huvud.

Jag hade sån huvudvärk, på gränsen till migrän, men mamma och pappa räddade mig i sista stund ifrån en kväll i sängen. Att blanda tabletter har man annars hört att man inte ska, men när jag var mindre sa läkaren till mina föräldrar att det skulle man minsann visst om man har begynnande migrän. Och det fungerar faktiskt oftast bra.

Melodifestivalen. Det har varit ett väldigt tjat angående det, faktiskt. Ikväll bestämde jag mig därför att titta på finalen. Jag hade en liten Hugo som var vaken och han stog här och dansade vilket i sin tur såg helfestligt ut ovh gav många skratt. Tillslut somnade han strax innan klockan nio.

Om jag skulle rösta, vilket jag inte tänker göra, så skulle jag rösta på Loreen, Danny eller Dead By April. De hade klart de bästa bidragen, enligt mig.

Nu ska jag kolla upplösningen här i min ensamhet. Vi hörs när vi råkas!

Nu ska jag försöka att slänga in ett hyffsat snabbt inlägg igen. Den minsta sover efter en överdos av mat, antar jag. Han bara orkade inte hålla sig vaken längre. Dock är väl det bra eftersom att han vaknade klockan sex i morse och ville upp och busa (då hade jag redan varit vaken i en ch en halv timme). Pju.

Elias gnolar inne på sitt rum, så vem vet vad han gör. Det låter iallafall som han kör med bilar. Så jag passar på att slänga upp lite kort. Här är vad vi pysslade med i förrgår.

Jag trodde att våren skulle komma nu.

Vi tog en promenad till ankdammen för att mata fåglar. Det var enormt

många som mötte upp oss...

Elias kastade sig på brödpåsen för att ge dom varina smulor.

Ganska roliga att fotografera faktiskt. Jag kanske har lite av pappas

ornitologblod i ådrorna i alla fall.

Många pippis blir det...!

Igår hade vi annat för oss. Fanny hade brakat ihop en "mammaträff". Mestadels mammor ifrån föräldragruppen som vi gick då vi väntade Elias. Väldigt trevligt var det och vi har tydligen lyckats skrapa ihop till en egen liten dagisklass nu. På fem mammor fanns det nio barn där. Då var det ytterligare någon på förskola, när vi möttes. Vi åt gott och samtalade tills det blev dags att åka.

En liten Frejs!

En liten Thilde!

En Emma med sina små.

En Noel (Jannikes äldsta).

En liten Julian (Jannikes minsta).

Jag plockade in en sprattlande Elias i bilen som verkligen inte ville åka hemåt. Ändå så somnade han innan vi hann komma förbi Himmeta. Hugo var precis som en påse potatis som somnade efter allt bus.

Vi plockade upp Jessica som behövde resa till Västerås för att hämta ut sin mobil som varit på lagning. Vi svängde förbi hemma för att lämna av de sovande barnen. 

I Västerås hände det grejer. För att göra en lång historia kort så var det några människor försökte plocka på sig hennes mobil som hade legat på laddning för att testa ifall den fungerade som den borde. Det blev inkallning på vakt och grejer, men tillslut så kom mobilen tillbaka i rätta händer; nämligen Jessicas.
Alltså man förstår inte hur folk är funtade ibland? Vi skrattade gott åt händelsen när den slutat väl och skämtade lite angående dumdristiga människor.

Jessica var hungrig så vi hann slänga i oss lite mat, innan det blev dags att fara hemåt igen. Då kom det ner snö från himlen och jag blev inte glad. Jag bara hoppas att SMHI har rätt och att jag får mina 10-15 grader varmt i helgen så att det här vädret bättrar på sig. Som det är idag är man ju trött och orkar inte göra någonting.

Snart knallar jag över till mamma och tar en kaffe, tror jag. Hon brukar alltid vara hemma vid den här tiden.

Vi hörs när vi råkas!

Jag ska försöka att snabbt slänga in ett inlägg medans barnen rusar och kryper omkring här. De är överallt de små liven och detta blir nog inte helt lätt, men jag gör ett försök.

Hugo gillar efterrätt efter rätten.

Jag kokade ihop ris ála malta igår till efterrätt igår. Jag tänkte lyxa till det lite med någonting enkelt och Elias har verkligen gillat ris ála malta tidigare när han fått det serverat.

Igår ville han inte ens smaka. Visserligen åt han rikligt med mat, så det var möjligen därför. Men lite surt är det väl ändå att när man för en gångs skull gör efterrätt så vill han inte ha?

Jag tog ett kort på mig själv.

Igår gick vi ut i det fina vädret för att besöka min gamla arbetsplats. Underbara, underbara människor de där! Man känner sig alltid så välkommen och precis som en i familjen.

Vi uppdaterade oss lite angående läget och sen blev Hugo självklart trött så det var bara att knalla hemåt igen. Men en liten stund hann vi med att träffas i alla fall. Jag lovade att jag skulle komma förbi snart igen.

Min fina Elias.

Min fina Elias.

Påväg hem tittade Elias och jag på när tåget rullade in på järnvägsstation. Vi hann också med att se en brandbil vilket givetvis var en av höjdpunkterna för Elias.

Vi stannade till överallt där vi kunde hitta något att pyssla med och något att leka med. Jag själv lekte paparazzi och detta är en bråkdel av alla fotografierna jag tog.

Väl hemma hade vi ett snack med grannen som är trevlig. Vi fick i oss lite mat innan jag doppade ner barnen i badkaret. Det spelar ingen roll hur kort tid man spenderar inne på min förra arbetsplats, man blir ändå helt bäcksvart överallt så ett bad var ett absolut måste.

Klätterklas.

Det sista vi gjorde var att leka lite med tågbanan och Hugo ville absolut vara "gubben-i-lådan". Vad är det med små barn och att klättra i och lådor?

Förvisso klättrar de väl överallt, men ändå?

Vi hörs när vi råkas.

Det blev inget lägga sig tidigt igår. Jag låg och spelade lite mobilspel och så var klockan plötsligt 02.00

"Aj aj aj", tänkte jag. "Nu blir morgondagen inte rolig."

Men inte lyckades jag somna då, inte. Nej, då kom min kära gamla vän Herr Panikångest tillbaka med full galopp. Panikångest är det värsta som finns. Hjärtat som klappar i en så hög fart att man riktigt hör hur blodet susar runt i örat och den där känslan...

"Jaha, nu dör jag. Det är bara att lämna in. Dom kommer att hitta mig stel som en pinne i morgonbitti." Det är ng det värsta. Det är så övertygande att man faktiskt kommer att dö. Fast å andra sidan så sitter jag ju här igen.

Jag bara undrar vad som har triggat igång det den här gången. Sen hoppas jag också att det inte blir lika ofta som sist, för det tar musten ur mig att ligga vaken så länge.

Vid åtta i morse var det dags att gå upp här hemma och göra frukost. Elias, som är mitt i trotset, vill aldrig äta längre. Det är antingen att tjata eller att låta bli att tjata som gäller. Imorse blev det tjat och tillslut så fick han i sig sin macka.

Jag läste nånstans om det där med mattrots att det är så vanligt för att det är ju en av de få grejer en treåring faktiskt kan ha kontroll över. Antingen så äter man och gör precis vad mamma/pappa vill, eller så gör man det inte och bestämmer helt själv. Det låter ju logiskt.

Dock vet jag inte om jag läste någon vettig lösning på problemet eller inte. I vilket fall så minns jag den inte.

Småbilar är roliga, tycker Hugo.

En close-up på en smutsig Elias.

Vi packade in oss i bilen för att besöka Mats och Britt-Marie. När vi kör förbi deras hus och deras bil inte är där minns jag direkt att det är sportlovsveckan och de har farit iväg för att bosätta sig i husvagnen, naturligtvis. Då beslöt vi oss för att åka dit och överraska dom.

Resan dit gick toppen. Hugo somnade nästan på direkten och sov hela vägen i princip. Elias somnade strax efter Skinnskatteberg och sov tills vi rullade in på campingen.

Och tji fick vi. När vi kommer fram håller de på att packa i ordning det sista och resa hem igen efter en urmysig vecka där uppe, så barnen fick lite pepparkakor och så satte vi oss i bilen igen. Vägarna var heller inte roliga att färdas på. Ena sekunden barmark och efter nästa krön var det isbana. Härligt, med tanke på att vi har dubbfria vinterdäck på våran bil. Jaja, vi skulle ha planerat bättre och så får vi träffas hemma hos dom här i stan istället.

Vägen hemåt gick inte lika bra. Hugo som hade fått "träarsel", som jag kallar det i alla fall när skinkorna värker efter att ha suttit på samma sätt för länge, var grinig hela vägen tillbaka. Det blev att klämma in sig mellan bilstolarna där bak och försöka underhålla med diverse ansiktsuttryck och de skräpgrejer jag hittade i bilen den nästan 13 mil långa turen tillbaka. Vi hade ju inte varit så kloka att vi tagit med några leksaker heller.

Så kan det vara! Vi fick i alla fall se vacker natur!

Väl hemma hämtade vi mat och slog oss till bords direkt. Det blev hämtmat från McDonalds som fick gå ner. Vi flummade lite grann allihop med Elias Happy Meal kartong som var prydd med Kung Fu Panda, till hans förtjusning.  Här är några bilder som kanske kommer göra att ni sover mindre gott inatt, men det bjuder jag på.

Linus får börja att skrämma er från vettet.

Sedan Elias.

Sedan myself.

Föresten så har jag ju fått ytterligare påtryckningar av BVC angående Hugos viktkurva. Nu visade vågen att Hugo har gått upp knappa 300 gram de sista fyra månaderna och det är bara att fortsätta ha i extra fett i maten och dyligt.

Imorse försökte jag med något nytt, yttligare en gång, och mixa banan för att ha i vällingen. Inte ens det funkade. Vad sjutton ska man göra då? Nu har jag ju fasiken provat allting. (drar mig lite i håret)

Men det kanske inte spelar så stor roll eftersom att han är pigg, men det är ändå störande? Äsch, han växer väl ikapp det snart... Hoppas jag.

Hugo wants YOU - for president!

Elias har varit lite busig i några dagar.

"Jag måste gå på toaletten!", säger han och springer emot toan med Hugo hack i häl på alla fyra. Vi hör hur dörren stängs igen och så kommer han tillbaka igen.

"Jag var inte nå bajsnödig...", säger han.

"Uiiih, uiiih!", hör vi Hugo gnälla.

"Men har du stängt in honom på toaletten?", frågar jag Elias och springer och öppnar dörren. Där inne, i bäckmörkret, sitter stackars Hugo och ser mindre glad ut.

En kvart senare är Elias igång igen.

"Uiiiiiiih, huh, uiiih...",hör vi Hugo gnälla och jag springer för att kika vad som står på.

"Men vad gör du?", utbrister jag. Då ser jag hur Elias har ställt sin korg upp-och-ner på sin bror som ynkligt ber honom att sluta.

Tjaa, idag mådde vi nog bättre hela bunten så rastlösheten grep tag i en med storm. Dessa väggar blir lite mycket att titta på för länge, så vi begav oss ut på eftermiddagen till min kära mamma och pappa. Vi drack kaffe och fikade lite, Elias åt en Blixten McQueen-glass och Hugo åt blodapelsin så det stog härliga till.

Sedan var det dags för bägge barnen att vila lite middag eftersom att kvällen skulle spenderas hemma hos Linus syster Hanna som fyller 32 år om tre dagar. Det skulle firas och vi åkte dit och käkade tacos tillsammans hela bunten.

Nu slänger jag upp några av alla de bilder som togs.

Självaste födelsedagskvinnan poserar. Mer KÄRLEK åt folket!

The brother from the same mother, Jimmy, ser ... finurlig ut.

Olli var också där, ett Hanna huvud och så en Linus.

Elias fick en tablettask av sin farmor!

Det fick Nikola också!

Självaste Farmor Monika fastnade också på bild.

Och en halvpigg jag, med liten Hugo.

Vi stannade kvar till klockan började närma sig halv tio. Det var nog tur att Elias fick sova lite middag han också. När vi kommit hem var det bara att krascha i säng för de små och de slocknade nästan på direkten, men det var en trevlig kväll med nära och kära.

Jag har börjat fundera igen på en grej. När vi kommer hem ifrån Hanna och jag går in på toaletten ligger det i badkaret en enorm klick av mitt schampoo. Ingen flaska som ligger i närheten där den har runnit ut ifrån och inget barn som kan ha nått flaskan där den står, placerad i sin så kallade hållare. Är det spökerier på gång här med?

Det är inte första gången det är något som inte riktigt stämmer för mig i såna fall. En annan kväll började ju Hugos leksak spela och det gick inte att få tyst på den förän jag plockade ur batteriet. Andra leksaker har också låtit lite hur som helst, det är Jessica ett vittne till.

Sen var det ju det där med nallen i spjälsängen. En hundnalle som Hugo alltid har i spjälsängen låg plötsligt mitt på golvet i barnens rum en kväll när skulle titta till barnen. De låg naturligtvis stilla och sov fridfullt och Hugo hade inte vaknat, för gör han det så gnäller han.

Förklaring på det, annat än övernaturligt? Mjaa.. Jag vette tusan. Det kanske är som min mamma säger, att de följer efter mig vart jag än sticker någonstans.

Linus kommer alltid med såna dåliga bortförklaringar. Han skyller gärna på vind, spänningar och såna saker och vill inte riktigt erkänna att något annat faktiskt finns. Men det tror i alla fall jag. Ja, nu väntar jag med spänning på nästa grej som sker.

Nej, nu blir det sängen och kurera mig så jag mår tipptopp igen snart. Vi hörs när vi råkas!

Härliga förkylningstider! Fast det tycker jag givetvis inte. Jag fick själv en mildare släng av mammas förkylning och så lite feber på det. I två dagar har jag varit utslagen av det, men ändå kunde jag inte låta bli att putsa fönstrena och fixa tvättstugan iförrgår? Är man inte lite dum då? I efterhand kan jag tycka det, men just då tyckte jag bara att det var nödvändigt.

Linus var ju krasslig han också så han kom tidigare ifrån jobbet igår och fick vara hemma idag.

Det har inte hänt väldigt mycket här, kan jag tala om. Det som skett idag är väl i stort sett allt. Elias har blivit av med sina guldlockar som hade blivit lite förlånga. Efter det lovade vi att vi skulle åka till affären och inhandla sån där färg på burk små barn brukar få i håret efter man har varit hos frisören och klippt sig. 'Salong Anna' hade nämligen inte varit förutseende nog att handla hem en sån burk.

I affären springer Linus fram och plockar snabbt upp fyra burkar med färg; en grön, en blå, en guld och en svart.

"Skärp dig!", säger jag. "Låt pojken välja vilken färg han vill!"

Skamset och lite surt visar han de andra färgerna för Elias som vill ha röd färg, så det blev den vi valde till nya frillan. Dock var det en skitdålig färg som färgade av sig på varenda pryl han kom emot.

Men det är roligt att klippa hår! Jag klippte Linus frisyr i veckan och han hade hälsningar med sig hem en dag om att jag var duktig på att klippa. Det mår man bra av, lite okända människors komplimanger sådär! Kanske borde ha pluggat till frisör ändå?

Jag loggade in på Dexter för att kolla hur det gick angående barnens dagisplats. Det arbetas med att hitta en lämplig plats åt mina små står det, får väl se när det dyker upp något där då. Innan junimånad ska de, enligt deras stadgar, ha fått en varsin dagisplats. Dock ansökte jag om plats redan till maj. Det blir spännande att se !

Jag hittade den här festliga pingvinen när jag googlade bilder till dagens inlägg. Jag skrattade gott åt den i alla fall. Sen kan jag tipsa andra om att aldrig googla på ordet "sjukdom", då får man se mindre roliga saker. Uäck!

Vi hörs när vi råkas!

Efter att ha letat runt bland något att göra idag så fick jag tag på min kusin. Vi bestämde att vi skulle ses och låta barnen leka. Hon dök upp här utanför med barn och barnvagn och så gick vi en tur.

Först stannade vi till i lekparker, men så gick vi vidare och Elias blev riktigt trotsig. Det slutade med att jag fick bära honom ifrån stan samtidigt som jag sköt barnvagnen med den arm som var ledig.

En frysig, men påpälsad, Hugo.

Barnens syssling William.

Min kusin Louise.

Vid fikat stal Wille sin mors mumsmums och tryckte snabbt in det i sin

egna mun. Det var nog dagens höjdpunkt.

Jag och Lollo kämpade oss hem med pojkarna och fikade lite. Visiten avslutades med lek i barnens rum innan dom for iväg hem till sig.
Synd var att både jag och Lollo blev väldigt trötta efter ett tag, så det blev lite avslaget. Hoppas man hinner vila på sig lite tills nästa gång vi ses.

Själv skulle jag ha tvättat idag, men någon annan hade ställt in sina saker i tvättstugan på min tid. Det är det värsta jag vet, med såna här hyreshustvättstugor. Att inte människor kan låta det vara som det är och gå efter reglerna?
Jag som inte hade någon ork alls till att ta upp någon fight, bar upp säcken med kläder och barnen igen för att byta tvättid till i morgon. Jippi.

Här kommer några andra fina bilder på kidsen. Det är dags att bädda ner sig i sängen nu, känner mig mindre kry faktiskt. Och ryggen krånglar fortfarande.

"Jag vill ha en 'banana'!", säger Elias när han vill ha en banan.

Hugo sitter och är söt.

Elias är mellan varven väldigt glad.

Hugo kör på ett koncept som fungerar: Söt.

"Nej, det här gör inte ont, men det kanske är obehagligt", förklarade jag för Elias efter ett toalettbesök.
"Ja, det gör oblahagligt ont!", säger han.

"Jag vill åka till affären och köpa RisiFrutti. Jag gillar inte Frutti, men jag gillar Risi!", säger han efter att ha tittat i annonsbladet.

Välkommen Sol!

Vilket härligt väder det har blivit! Kan det vara så att våren är påväg? Jag såg till och med knoppar i buskarna när jag och barnen var ute och gick igår! Härligt! Nu är det bara att hoppas att det håller i sig ordentligt och inte faller nå mer snö.

Jag har inte kunnat skriva på några dagar på grund av att Hugo har bråkat på kvällarna. Det har inte hjälpt med något och när han väl slocknar, så slocknar jag också av ren utmattning.

Idag är första kvällen på flera dagar som han somnar i hyffsad tid. Det firas med en öl eller två och en låda med godis. Är det lördag så är det! 

Jaha, jag tog några kort på vad vi gjorde i torsdags. Bland annat så fixade jag en wallie till barnens rum som kom för någon dag sedan på posten. Jag tyckte att det blev riktigt fint med den här inne och det är roligt att så små saker kan göra en så stor förändring. Vad tycks? Tänk vad man kan hitta på tradera för en billig penning?

Jag gillart!

En annan vinkel.

Hugo tycktes gilla det, han också.

Vi knallade ut innan klockan klockan stog på tio, för att njuta av solen. Vi sprang runt lite tills vi kom fram till barnens mormor, sålika min mamma. Hon är sjukskriven med en jävligt envis förkylning, men vi har envisats med att gå dit ändå.

Jag drog med mig morsan ut på stan igår. Det var ändå första gången jag gick på stan här sen vi flyttade hit igen. Dock är det inte mycket att hurra för, fem-tio minuter så har man sett det man ville se. Så illa är det.
Men vi gick in på en loppis som jag hört så mycket gott om, men det fanns ingenting roligt alls. Elias, som blev på riktigt treårstrotshumör, skrek och gapa medans tårarna sprutade likt en fontän.
"Det här är ÄSCH, mamma! Det är ÄSCH!"
Jaja, bara att lyfta upp honom och gå ut ur affären.

Elias är ute och går med de stora kliven.

Idag är Hugo sjuk... Igen. Förkylning och feber från och till. Grinig som fasen. Så går det när man hälsar på någon som är sjuk. Hugo, som precis varit sjuk och blir snuvig igen, är ingen höjdare.

Linus bytte bort sin arbetsdag igår för att arbeta i morgon istället. Han har tydligen en spricka i foten. Är det någon som är född med en nitlott i arslet så är det väl han?

 
Jag tog med mig Hugo ut för att gå på en långpromenad idag. Dock blev det en väldigt kort långpromenad. När vi kommit en bit sa mitt mammahjärta att jag var tvungen att vända hemåt igen eftersom en snorig och förkyld liten kille inte ska vara ute i piskande vindar, trots strålande sol.

Mina fingrar höll på att frasa sönder de också, så det kan även det ha varit en bidragande orsak till varför jag inte var mer envis. Tusan också att det ska blåsa så kallt fastän det ser så varmt och skönt ut inifrån!

Istället tog vi bilen och åkte en sväng till Arboga och så svängde vi förbi mamma och pappa påväg hem. Men tänk vilket minne de små har, det är helt otroligt. När vi svänger av mot Valskog så nämner Elias att han vill åka till Ella och Olle, min farmor och farfar, eftersom att dom bor i Arboga. Vi säger till Elias att vi ska till en affär i Arboga men han säger att han hellre vill hem till dem.

När vi sedan åker förbi där Siv bor i Valskog så säger Elias:

"Där bor Sivan!"

Jag tycker att det är märkligt att så små hjärnor observerar så mycket.

Gullungen.

Vi hörs när vi råkas!